Du är saknad!
Only you
Looking for a window above
it's like a story of love
Can you hear me
came back only yesterday
we're moving further away
won't you near me
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
Bella, the angel from above ♥
Okej, det var ju någon som ville ha ett inlägg om Bella, ponnyn jag hade i 5 veckor, så here we go!
Vi hade varit på Karlshem och provridit och den 15 juni 2009 åkte vi dit med en tom transport för att hämta hem en ponny, vad för någon visste vi inte då. Jag var otroligt förväntansfull och spänd, det var ju trots allt första gången jag skulle få ha en häst som "min". Vi kom dit och vi fick prata med Aud, fick reda på att jag skulle få en ponny vid namn Bella. Vi fixade in all utrustning i bilen innan Aud kom med Bella, vilket då var en skimmel, c-ponny och ca 20 år gammal. Om jag ska vara ärlig, så vart jag ganska besviken när jag fick en "tråkig gammal skimmel". Jag hade förväntat mig en lite större ponny med en lite roligare färg kanske. Men anyway, det var Bella jag fått och det var henne jag skulle tillbringa varje dag med i 5 veckor.
Vi anlände till Siggesta och lastade ur hästarna, Bella var ganska spänd och lite orolig, men hon lugnade sig ganska fort. Märkte ganska fort att hon inte var speciellt gosig eller så, men det var någonting som fick mig att sluta vara besviken, något som fick mig att börja gilla henne. Första ridpasset var jag såklart otroligt spänd och förväntansfull på hur hon var att rida. Hoppades på att hon skulle vara mjuk och hyffsat lätt att rida. Oh jisses vilken chock det var, hon var allt jag kunnat drömt om och litelite till! Mjuk, fin och otroligt rolig att rida!
Dagarna rullade på, första gången vi hoppade var hon riktigt het. Hon drog emot hindrerna och jag hade ingen kontroll. Fick skritta emot dem och sedan börja trava en bit innan. Men efter en stund kom jag på hur hon funkade, och hon lugnade ner sig.
För varje dag som gick, älskade jag henne mer och mer. Tillbringade nästan all min lediga tid i stallet med henne, tog kort och red. Vi hade superkul! Jag lärde mig så otroligt mycket på henne, det var verkligen på henne jag hittade "känslan" för ridning. Hur man fick en häst att verkligen jobba, för visst hon böjde på nacken... Men det var bra mycket svårare att få henne jobba korrekt. Vilket alla inte förstod, fick många kommentarer om att hon var så lättriden osv. Visst hon var lätt, men hon jobbade inte bara för att hon böjde på nacken...
Vi gjorde så många roliga saker tillsammans! Vi var ute och galopperade på vägarna, badade, hoppade, dressyrade och massa mer! Men allt var inte frid och fröjd med min lilla skimmelponny... Hon hade nämligen en cancerknöl på svansroten, vilket många skimmlar ofta får. Under den tiden jag hade henne så sprack en utav de små knölarna och vi fick ta ut veterinär. Allt gick bra och vi fick en salva som skulle på varje dag, ingen fara annars. Så jag kunde fortsätta rida och Bella var som vanligt.
Den 17 juli lämnade vi tillbaka dem till Karlshem (vi hade ju totalt 3 hästar därifrån). Det var otroligt jobbigt, eftersom jag verkligen älskade henne! Hon var så otroligt go, hade fina gångarter och hoppade helt okej. Hon var verkligen min drömponny... Hur kan man inte smälta när man tittar på henne? Stora vackra ögon under den tjocka klippta pannluggen tillsammans med den yviga manen? Åh, världens bästa!
Iallafall, vi hade kontakt med Aud efter att vi lämnat tillbaka Bella, eftersom vi skulle få tillbaka pengarna för veterinären och lite sånt. Så fick vi reda på att Bellas cancer hade blivit sämre, och att Aud skulle ta bort henne i slutet av oktober så att hon skulle få somna in utan att hon led. Då bestämde vi tillsammans med Aud att jag skulle åka och hälsa på henne, den 20 september 2009. MEN, så vart det självklart inte..
Jag var i stallet den 20 september eftersom att det var tävlingar i stallet. Vi skulle inte åka förens på eftermiddagen. Men vid nio på morgonen så ringer mamma och säger att Aud hade ringt till henne. De hade då behövt ta bort Bella natten mot den 20, pga kolik som inte gick att rädda. Eller så ska jag inte säga kanske, men eftersom hon redan var lite dålig av skimmelknölen så fick hon somna in. Snacka om att jag vart ledsen, var några timmar kvar tills jag egentligen skulle fått träffa henne igen, så händer detta. Usch! Hoppas hon inte led iallafall, för hon förkänar att få avsluta sitt liv bra, världens bästavän!
Trots att jag var "besviken" på att ha fått Bella så hade jag de bästa 5 veckorna i hela mitt liv tillsammans med henne. Det var otroligt tungt att lämna tillbaka henne, och om hon varit lite större och yngre (samt inte haft cancer) hade jag LÄTT köpt loss henne! Hon var somsagt min drömponny, och de hittar man inte varje dag!
SOM SAGT! HUR KAN MAN INTE ÄLSKA DENNA SÖTA FILUR? SER NI ÖGONEN SOM KIKAR FRAM UNDER PONNYLUGGEN? ÅHHHHHHHHHHHHH, MIN ÄLSKADE PONNY, VARFÖR JUST DU?
Vi hade varit på Karlshem och provridit och den 15 juni 2009 åkte vi dit med en tom transport för att hämta hem en ponny, vad för någon visste vi inte då. Jag var otroligt förväntansfull och spänd, det var ju trots allt första gången jag skulle få ha en häst som "min". Vi kom dit och vi fick prata med Aud, fick reda på att jag skulle få en ponny vid namn Bella. Vi fixade in all utrustning i bilen innan Aud kom med Bella, vilket då var en skimmel, c-ponny och ca 20 år gammal. Om jag ska vara ärlig, så vart jag ganska besviken när jag fick en "tråkig gammal skimmel". Jag hade förväntat mig en lite större ponny med en lite roligare färg kanske. Men anyway, det var Bella jag fått och det var henne jag skulle tillbringa varje dag med i 5 veckor.
Vi anlände till Siggesta och lastade ur hästarna, Bella var ganska spänd och lite orolig, men hon lugnade sig ganska fort. Märkte ganska fort att hon inte var speciellt gosig eller så, men det var någonting som fick mig att sluta vara besviken, något som fick mig att börja gilla henne. Första ridpasset var jag såklart otroligt spänd och förväntansfull på hur hon var att rida. Hoppades på att hon skulle vara mjuk och hyffsat lätt att rida. Oh jisses vilken chock det var, hon var allt jag kunnat drömt om och litelite till! Mjuk, fin och otroligt rolig att rida!
Dagarna rullade på, första gången vi hoppade var hon riktigt het. Hon drog emot hindrerna och jag hade ingen kontroll. Fick skritta emot dem och sedan börja trava en bit innan. Men efter en stund kom jag på hur hon funkade, och hon lugnade ner sig.
För varje dag som gick, älskade jag henne mer och mer. Tillbringade nästan all min lediga tid i stallet med henne, tog kort och red. Vi hade superkul! Jag lärde mig så otroligt mycket på henne, det var verkligen på henne jag hittade "känslan" för ridning. Hur man fick en häst att verkligen jobba, för visst hon böjde på nacken... Men det var bra mycket svårare att få henne jobba korrekt. Vilket alla inte förstod, fick många kommentarer om att hon var så lättriden osv. Visst hon var lätt, men hon jobbade inte bara för att hon böjde på nacken...
Vi gjorde så många roliga saker tillsammans! Vi var ute och galopperade på vägarna, badade, hoppade, dressyrade och massa mer! Men allt var inte frid och fröjd med min lilla skimmelponny... Hon hade nämligen en cancerknöl på svansroten, vilket många skimmlar ofta får. Under den tiden jag hade henne så sprack en utav de små knölarna och vi fick ta ut veterinär. Allt gick bra och vi fick en salva som skulle på varje dag, ingen fara annars. Så jag kunde fortsätta rida och Bella var som vanligt.
Den 17 juli lämnade vi tillbaka dem till Karlshem (vi hade ju totalt 3 hästar därifrån). Det var otroligt jobbigt, eftersom jag verkligen älskade henne! Hon var så otroligt go, hade fina gångarter och hoppade helt okej. Hon var verkligen min drömponny... Hur kan man inte smälta när man tittar på henne? Stora vackra ögon under den tjocka klippta pannluggen tillsammans med den yviga manen? Åh, världens bästa!
Iallafall, vi hade kontakt med Aud efter att vi lämnat tillbaka Bella, eftersom vi skulle få tillbaka pengarna för veterinären och lite sånt. Så fick vi reda på att Bellas cancer hade blivit sämre, och att Aud skulle ta bort henne i slutet av oktober så att hon skulle få somna in utan att hon led. Då bestämde vi tillsammans med Aud att jag skulle åka och hälsa på henne, den 20 september 2009. MEN, så vart det självklart inte..
Jag var i stallet den 20 september eftersom att det var tävlingar i stallet. Vi skulle inte åka förens på eftermiddagen. Men vid nio på morgonen så ringer mamma och säger att Aud hade ringt till henne. De hade då behövt ta bort Bella natten mot den 20, pga kolik som inte gick att rädda. Eller så ska jag inte säga kanske, men eftersom hon redan var lite dålig av skimmelknölen så fick hon somna in. Snacka om att jag vart ledsen, var några timmar kvar tills jag egentligen skulle fått träffa henne igen, så händer detta. Usch! Hoppas hon inte led iallafall, för hon förkänar att få avsluta sitt liv bra, världens bästavän!
Trots att jag var "besviken" på att ha fått Bella så hade jag de bästa 5 veckorna i hela mitt liv tillsammans med henne. Det var otroligt tungt att lämna tillbaka henne, och om hon varit lite större och yngre (samt inte haft cancer) hade jag LÄTT köpt loss henne! Hon var somsagt min drömponny, och de hittar man inte varje dag!
SOM SAGT! HUR KAN MAN INTE ÄLSKA DENNA SÖTA FILUR? SER NI ÖGONEN SOM KIKAR FRAM UNDER PONNYLUGGEN? ÅHHHHHHHHHHHHH, MIN ÄLSKADE PONNY, VARFÖR JUST DU?
Världens bästa, saknar dig
Någon som vill se flera bilder och filmer på Bella? Ett inlägg om henne kanske?
